Grammisar Hit och Grammisar Dit

Jag kikade på Grammisgalan igår kväll. Hela. Eller åtminstone det dom sände på tv. Och det är väl inte mycket att se egentligen, men några roliga grejer fick man uppleva i alla fall och en sorglig:

Årets roligaste: Håkan Hellström när han tog emot priset som årets manliga artist, då han sa till prisutdelaren Carolina Gynning att han trodde Kleerup skulle få det priset efter som ni har... Ja... Kleerup kom in i bild och såg inte överlycklig ut över det Håkan klämde ur sig. Jag tyckte det var kul i alla fall...

Årets Sorgligaste: Esbjörn Svenssons Trio tog emot grammis för årets jazz. Esbjörn själv var inte med på prisutdelningen, inte vad vi vet i alla fall, han lämnade jordelivet 2008 och jammar numer i jazzhimlen. Det var ett känsloladdat ögonblick på grammisgalan, och man fick nästan en tår i ögat själv.

Årets gråaste: Christian Falk. Vi som minns honom från Imperiettiden kände knappt igen honom, på den tiden var han helt svarthårig och skäggig, nu var både skägg och hår grått, men Christian still going strong. Han leverar fortfarande, lite i det tysta kanske...

Årets bästa: Anna Ternheim. Fantastiskt kul att hon tog hem grammisar för årets kvinnliga artist och årets album. Jag hade gråtit blod om t ex Veronica Maggio tagit dom priserna. Nu hade ju inte juryn henne som vinnare, åtminstone inte i kategorin årets album, men folket röstade henne så hon gick förbi fjanten Kleerup och tog hem det priset. Leaving on a mayday är absolut en av årets höjdare, och Anna förtjänade sina priser.

Årets smörkola: E.M.D... Fick pris för årets bästa låt... Men för fan, det finns minst 1000 andra låtar att välja som kom ut under året, och så vinner dom där, inte undra på att man har ont i halsen så man knappt kan svälja i dessa tider...