söndag 31 januari 2010

Det Gick Åt Helvete

Ja, jag hade absolut ingen bra dag... I morse när jag vaknade var jag täppt i näsan, men ingen feber. Täppan sprayades bort, och glömdes bort. Brorsan kom hit och vi vallade hans skidor, och när vi skulle ge oss av till Årsunda så kollade jag två gånger om jag fått med mig allt. Det hade jag. Trodde jag. När vi kom fram visade det sig att jag glömt mina handskar hemma. Det skulle ju inte vara så roligt att åka utan i -14 grader, så jag fick låna brorsans Gore-Tex handskar, tjocka och varma, men det fick duga. Strax före start så träffade vi på kusinen, numera kallad H-40, och han hade ett par arbetshandskar i bilen så jag bytte till dom. Efter ett tag blev ju så klart dom dyngsura och stela, och fingrarna frös... Då vi hämtade handskarna så fick jag reda på att vi skulle åka tre varv istället för två, alltså tre 14 km varv i stället för två 21 km varv... Bara en sån sak gör ju att man blir lite smågrinig. Tre minuter innan start.

Starten gick bra, och vi åkte iväg i ett långsamt tempo ett par kilometer innan det började lätta och man kunde åka på lite. Det var inget optimalt före, det var tungrott som sjutton, men vi gnetade på. Stavfästet var dåligt på första varvet, men det var ingenting mot vad det skulle bli. På andra varvet var spåren i det närmaste obefintliga också, det och dåligt stavfäste, tungt före och iskalla handskar gjorde att jag surnade till rejält, och tröttnade. Så efter två varv klev jag av. Jag såg att brorsan, som åkte ifrån mig stod vid vätskekontrollen när jag klev av banan. Ett tag hade jag faktiskt funderingar på att köra igenom hela loppet, men så blev det inte, och det ångrar man ju såklart nu. Jag blir helt enkelt tvungen att åka ett till, ett helt.

Jag vet inte om jag bröt på grund av trötthet, eller för att jag var så jävla tjurig, mest på grund av tjurigheten tror jag. Jag hade alla gånger kunnat hasa mig runt ett varv till, men jag tyckte inte att det var värt det liksom. Jag måste kolla vad brorsan seedade upp sig till för led, och sen måste jag göra lika dant. Men i vasan måste jag göra mitt eget race, jag får köra efter pulsklockan helt enkelt. Hålla pulsen inom en given zon, så blev det inte riktigt idag, den låg lite högt på ganska långa sträckor, men i och med att föret var tungt så gick det otroligt sakta, och man ville ju framåt. Bättre lycka nästa gång...

2 kommentarer:

Cammo sa...

Det är väl när man är tjurig som man tar sig runt hela???? Du tar dig runt nästa gång du åker! Förhoppningsvis är förutsättningarna bättre då också! ;)

Anonym sa...

H40 här, jag håller med dig, det var fruktansvärt men jag ger mig aldrig inte en chans.
H40