När jag hade haft körkort i tre veckor körde jag på den största älg jag någonsin sett. På väg nedför tröttbacken mot Hofors så sprang älgen över vägen. Det var ymnigt snöfall och ganska halt, kraschen var oundviklig. Vi kanade ned i diket på andra sidan vägen och hamnade på sidan. Det blev några stygn på vänster pekfinger, jag skar mig när jag klev ut genom framrutan. Klockan var väl efter elva på kvällen så lillebror låg och sov, och när morsan väckte honom och talade om vad som hänt, och att dom skulle åka till Sandviken och hämta mig och en kompis på sjukhuset så frågade han; -Hur gick det med bilen då..? Det kan jag tala om, den bilen kördes direkt till skroten, taket var så intryckt att det var ett under att vi klarat oss med lite skärsår.
Igår hände det jag gått och väntat på, eller det har jag väl inte egentligen, men när vi var på Bo Kaspers så kom det ett meddelande som jag kollade av efteråt, det var brorsan som meddelade att han smashat ett rådjur, och fingrarna skrev automatiskt svaret tillbaka; Hur gick det med bilen då? Det gick i alla fall som tur var bra med alla, underredet var pälsklätt men annars hade nog bilen klarat sig också. Det var ju bara ett rådjur han kört på....
Inlägg
3 kommentarer:
Hämnden är ljuv brukar det ju heta...
What goes around, comes around.. :) Tur i oturen att ni båda klarade er!
Usch det är otäcka saker det där... Jag vill inte direkt säja att jag går och väntar på att sonen ska krocka men orad det är man.
Kör försiktigt så det inte blir din tur nu.
Skicka en kommentar