tisdag 10 februari 2009

Åtta Kilometer

Idag var det spårat i skogen också, så jag krängde på mig skidor, stavar och pannlampa och åkte iväg i mörkret. Min pannlampa är ju bara en sån där "leksakslampa", men jag tänkte att det kanske skulle räcka. Den lyste upp en liten plätt framför skidspetsarna i alla fall och det var ju inte mycket att hurra för. Jag åkte fyra kilometer upp i skogen, sen vände och åkte hem igen. Dom har dragit om spåren lite sedan jag åkte förra gången där, så jag kände inte igen mig riktigt och visste inte vart man kunde gena, så därför vände jag bara och åkte samma spår hem... Efter en och en halv kilometer kom en kompis ikapp mig, hans pannlampa skulle man ha, den lyste ju upp hela skogen, men tyvärr är jag inte i sån bra form att jag kunde ta rygg på honom... Dessutom får jag sån där klaustorfobisk känsla när man åker där i mörkret, och så är man ju lite mörkrädd. Jag föredrar dagsljus... Men det var skönt efteråt, precis som vanligt.

4 kommentarer:

Magnus Thorn sa...

Du ligger mil för mig i planeringen inför Vasaloppet nästa år.. Men jag kommer, snart tar jag rygg på dig.

Anonym sa...

Hej
Det var några år sen jag åkte skidor i mörkret.Men jag tycker det är helt magiskt när det är tyst o stilla.Man hör bara sin egen andning o ljudet av skidorna.Pannlampan lyser på snötyngda granar

Anonym sa...

Jag antar att vid det här laget har prylbögen redan beställt/köpt en ny pannlampa....

Peter sa...

Cammo: Nä, det har jag inte, men jag såg en för 5500:- som jag kanske måste ha, eller också köper jag en sån där liten extraljusramp man sätter på nummerplåten på bilar och fixar till en fästanordning som man kan ha på skallen istället, och så har jag ett bilbatteri på ryggen...

Gunnar: Jag önskar att jag hade en pannlampa som kunde lysa upp snötyngda granar :)

Magnus: Se till att du tar rygg snart, annars blir det inget spännande nästa år.