Den Stora Dagen

Ja, idag är det dagen jag får min belöning för lång och trogen tjänst på fabriken. Eller ikväll får jag den. 25 år har jag släpat fötterna efter mig där nere. Hur det kunde bli så fattar jag inte själv... Jag vet bara hur jag hamnade där... Jag sökte kanotgymnasiet i Sollentuna och var tämligen säker på att få en plats, meriterna var så pass bra att få kunde matcha dom, och det var ju så bra med idrottsgymnasierna, dom tog in elever bara på meriter. Innan jag sökte... Det året jag skulle börja så hade man inte längre någon given plats på linjen man sökte, nä nu skulle man ha bra betyg också, och då var det kört. Jag var väldigt dålig på att läsa läxor, eller jag hade inte tid, jag levde i stort sett i kanoten, så det blev avslag och där stod jag. Istället fick jag gå verkstadsskolan här på byn eftersom det inte fanns plats nån annanstans och där gick jag i två år, sedan kom jag in på linjen jag hade sökt i Sollentuna, fast i Sandviken och tyckte det var toppen. Ett tag. När jag skulle börja där inne var jag så fruktansvärt trött på skolan att jag inte orkade, och det var då jag fick syn på annonsen i tidningen att det fanns platser kvar på påbyggnadslinjen där nere på fabriken, dessutom fick man betalt, så jag ringde direkt och började dagen efter, och där nere är jag kvar än idag...

Några år kan jag jobba här, tänkte jag då, spara ihop lite pengar och sedan flytta härifrån. Till Göteborg var planen. Men åren gick och gick och gick och till slut tänkte jag bara att det är väl inte så tokigt att leva här ändå... Och här är jag kvar, med villa, familj och kombi. Hade jag kommit in på den enda linjen jag sökte så kanske jag hade varit polis idag, det var det jag ville då i alla fall, men nu är jag ganska glad för att jag inte är polis i alla fall... Men man kan ju önska ibland att man var nåt annat än fabriksarbetare, men det är ett arbete i alla fall, med hyfsat betalt, och jag har aldrig varit arbetslös heller...