Trött

Som vanligt är man ju som en levande död efter nattskiften, men jag tog mig i alla fall ut på sju kilometer stavgång. Det var tungt... Jag försökte hålla det höga tempo som jag hade i söndags, men det var ju omöjligt. Nattskiften tar hårt på kroppen. Det märks tydligt på pulsen som låg ungefär tio slag över normalt, och det märktes också på snittpulen som hamnade tio slag över förra passet med stavarna. Nu är det slut på skitnätterna och man kan börja leva mer normalt några veckor framöver, tills det börjar om igen... Imorgon blir det ett gympass, och sedan styrelsemöte med kanotklubben, så jag blir nog inte så mycket hemma tyvärr. Har man ställt till och anmält sig till Vasaloppet så får man stå sitt kast. Men det är ju inte bara av ondo...