Tack och Adjö Uffe

Så har man varit och sett Ulf Lundell för sista gången. Tror jag. För det här är väl en avskedsturné? Bra var det inte, en lång och seeeeg gäspning från början till slut. Eller kanske inte riktigt. Det började riktigt bra med låten Omaha, sen tog det ungefär två timmar till nästa kom, Chans, och så var det nog två låtar till som var okey, Den vassa eggen och Folket bygger landet. Det fanns andra låtar också, som är bra i vanliga fall, men absolut inte idag. Det var slamrigt och röjigt på scen, och Lundell verkade vara på ett strålande humör, och det är ju bra att han hade roligt i alla fall. Överlägset bäst var mellansnacken, speciellt det när han gav reportern i lokaltidningen, som skrev en artikel om Lundell i dagens tidning, en gliring. Nästan hur kul som helst. Ja, jag betalar inte nästen 500:- för att se Lundell igen, då plockar jag hellre fram den där bootleg-dvd:n med en spelning från 82 som jag köpte på en båt för nåt år sedan.