Skönare Än Skönast

Jag har tillbringat kvällen i soffan framför tv:n och beskådat västkustderbyt mellan Blåvitt - GAIS i en match som hade allt och där man slets mellan hopp och förtvivlan. IFK hade en välförtjänt ledning efter första halvlek, men GAIS kvitterade och tog över matchen lite kändes det som. Bärkroth slog bort boll efter boll, men IFK kom tillbaka och radade upp målchans efter målchans utan att kunna få bollen i nät, men så i 93:e minuten fick Blåvitt en frispark ungefär vid mittcirkeln, målisen Christensen gick upp och tog den, fick in den i straffområdet bara för att se den komma tillbaka ut, men den gick till Gustaf Svensson som lättade tillbaka bollen in i straffområdet och den här gången var en blåvit spelare först på den. Jakob Johansson skarvnickade den vidare och som en kamikazepilot kom Selakovic störtande, fick en tå på bollen som seglade in nät, och jag kom upp ur soffan i ett förlösande illvrål som förmodligen väckte alla som sov, utom Oskar som sussade vidare. Jag hade nästan börjat acceptera ett oavgjort resultat, men som tur var fick vi en härligt vinst. Niclas Alexandersson fick göra ett kort inhopp också, utan att prestera nåt av värde, men han kan nog bli nyttig i slutspurten av serien. Dom är starka IFK, trots att fem spelare i truppen drabbats av ledbandsskador och är borta och två spelare var avstängda idag, plus skyttekungen Hysén med sin lårskada, alltså åtta spelare borta, så lyckades man kämpa till sig en seger. I nästa match är i alla fall tre spelare tillbaka. Det ser bra ut.